Ikväll har jag varit ute och promenerat med min kära mamma. Hon är här på kurs i några dagar, så vi passar på att umgås lite. Det är inte förrän man träffar någon som man inser hur mycket man faktiskt saknar personen. Det kände jag ikväll...

Det är kvällar som dessa man känner hur bra man hade det hemma i Vilhelmina. Då kunde man hela tiden vara med sina nära och kära. Fast jag kommer nog aldrig att flytta tillbaka. Sedan jag flyttat hit har jag ju fått kompisar från hela Sverige och inte bara Vilhelmina och Storuman. Så nu har jag ju nära och kära överallt. :)

Hur som helst. Bra kväll.